Ja, det ar som man kan ana av rubriken, de olyckliga omstandigheterna har hopat sig och vi har blivit ranade. En otrevligt upplevelse, men jag mar bra.
Som jag skrev i mitt forra inlagg hade vi en inplanerad resa till Karibiska havet mandag till onsdag. Eftersom vi ville utnyttja tiden vi skulle vara borta sa planderade vi att ta en buss tidigt, tidigt pa morgonen och darfor sov jag i hemma hos Brenda och Cathrine i La Carpio(den andraruffiga forort dar Cathrine ar placerad) natten till mandag. Strax efter klockan fem pa morgonen gick vi, lagom nyvakna och forvantansfulla, ut pa gatan och borjade ga de kanske 2-300 meterna till busstationen. Det hade hunnit ljusna och mycket manniskor gar till sina jobb vid den tiden. Vi hann dock inte sa langt innan vi sag att den unga man som kom emot oss pa den ovrigt, olyckligtvis tomma gatan drog upp sin sjal framfor ansiktet och vi insag att, hoppsan, nu har det kort. Nar han dessutom plackade fram en pistol var det ingen som helst tvekan om vad som var pagang. Som vi lart oss strackte vi lydigt fram vara mobiltelefoner och planbocker, och trots att vi var packade for ett par dagars semester sa brydde han sig inte om resten - inte kamera, mp3 eller nagot annat. Sa nar han fatt det han var ute efter forsvann han snabbt fran platsen. Vi polisanmalde och akte sen, nar klockan hade blivit lite mer, in till San Jose dar vi fixade nya telefoner, telefonkort och sa. Jag och Cathrine bestamde oss for att aka ivag mot kusten trots allt. Stackars Brenda blev av med alla sina pengar och sin nya dyra telefon och ville inte folja med, trots att vi erbjod oss att betala for henne. Hon ville hellre lana pengar for att kunna kopa en ny telefon. Det ar forstaeligt. Forutsattningarna ar lite olika.
Sa nu sitter jag har pa ett internetcafe i en alldles fantastisk lite by vid Karibiska havet. Har ar ett litet paradis och jag och Cathrine anstranger oss for att bara sola, bada, ta det lugnt och tanka trevliga tankar. Det gar bra. Vi har omgvningen pa var sida.
Stor dramatik, som sagt, det ar nasta sa jag glommer veckans andra handelse - jordbavningen. For en tico ar jordbavning mer eller midre vardag, det skakar ofta har. Men for en svenska som jag vardet en helt klart extra ordinar upplevelse. Men aven om det var en stark jordbavning for att vara Costa Rica kandes den mest som ett mjukt skakande.
Nu ska jag atervanda till min strand och lasa om hemskheter i min medtagna deckare istallet for att uppleva dem i verkliga livet. Mycket battre sa.
Men som sagt. Jag mar bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar