Att kunna rakna dagarna som ar kvar pa ena handens fingarar kanns smatt overkligt. Snart ar jag och min nya culo de pato (uttryck som betyder ungefar ankrumpa och anvands om personer som har en sadan, vilket jag narmast har nufortiden...) pa frusen nordisk mark igen. Det kommer komma hem mer av mig an vad som akte for tre manader sedan. Avsaknad av motion och allt for mycket god glass har gjort sitt. Men det ar bra. Jag har forstatt att lite extra underhudsfett kan vara till anvanding i kylan darhemma.
Det har varit manga sorliga farval de senaste dagarna. Aders, Magnus och Katarina, gamla vardfamiljerna som vi varit ute och halsat pa, alla harliga typer uppe pa ILCO. Ja, det ar med blandande kanslor jag kommer satta mig pa planet. Hemma ar alltid hemma och det ska bli skont att fa komma hem och ra sig sjalv igen, men det finns mycket fint som lamnas har i Costa Rica.
Och det finns mycket mindre fint ocksa, for den delen. Som den incident som itraffade forra veckan tillexempel. Da skulle Alex, som ar en av ungdomarna som ar engagerad i forsamlingen ute i La Carpio och somar en av de drivande i den breakedancegrupp som finns dar, pa ett densupptrade och vantade pa de andra i gruppen inne i San José. Nar han stod dar kom tva poliser fram och kravde att fa visitera honom. Det hander ofta att polisen visiterar unga man som de tycker ser misstanksamma ut, vilket i forsta hand, enligt min asikt, handlar om maktuppvisning. Alex ar tillrackligt mork for att dra den typen av uppmarksamhet till sig. Vid visitationen hittade polisen 8500 colones och kravde da att fa veta vad och till vem Alex salt droger. Eftersom Alex inte salt nagra droger kunde han inte ge nagot tillfredstallande svar, sa polisen tog helt sonika pengarna som "bevismaterial" med motiveringen att det var alldeles for mycket pengar for en kille som Alex att ha pa sig (ca 120 kr). Nar protesterna kom tystades de med rejala slag. Alex fick, istallet for att dansa, ga hela vagen hem till La Carpio, en tur som tar sadar en 30 minuter med buss, eftersom han inga pangar hade kvar. Saken ar polisanmald men att det hela skulle bli utratt, ja... sannorlikheten ar sa liten att den knappt existerar. Costa Rica ma vara en demokrati och en relativt valutvecklad stat, men det finns stora problem kvar att jobba med. En korrumperad poliskar ar en, standigt okade klyftor i samhallet ar en annan. Och igar demonstrarade vid mot en tredje: det alltfor utbredda kvinnovaldet.
Den 25 november ar den internatioella dagen mot kvinnovald, tydligen. Och detta uppmarksammades med demonstration inne i centrala San José. Det var ganska sa mycket folk i alla aldrar dar aldre kvinnor utmarkte sig langst fram i leden , bra stamning, sang, dans och slagrop. Min favort var: Alerta! Alerta! Alerta que camina la lucha feminina por America Latina! Deonstrationen avslutade vid den myndighet som arbetar med kvinnovald och dar tal holls och poliser ignarerades for att klistra upp namnen pa de 38 kvinnor som (enligt den officiella statistiken) hitills fallit offer for kvinnovald klistrades upp pa de stora glasdorrarna. En harlig och uppmuntrande dag!
Tiden som ar kvar kommer mest ga at till fix och trix. En vaska som ska packas (behover nog ett gudomligt ingripandfe for att lyckas med detta...) och imorgon kvall blir det avskedsfest i kyrkan har i Carit.
Det kommer nog att ta tid att summera dessa tre manader i overgripliga intryck, men det ar inte bara min vikt som okat - jag bar med mig otaliga spanande, roliga, sorliga och haftiga upplevelser fran detta aventyr.
Tack for att ni foljt mig har. For den som vill kommer jag (och aven Carro som varit i Tanzania) valdigt garna och berattar om vara upplevelser. Hor av er till mig, pa linnea.jensdotter@gmail.com eller till Maggi pa stiftet.
Allt gott!
Linnea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar